Ersättning av allmänna medel enligt förordningen (1980:631)
För att en person ska få ersättning från staten krävs i vissa fall att hen deltar i olika rehabiliteringsinsatser. I samband med det kan personen orsaka skador. För att underlätta att till exempel icke-statliga arbetsgivare eller utbildningssamordnare ska ta emot deltagare i sådan rehabilitering har regeringen gjort det möjligt för dem att få ersättning för skador som deltagaren orsakar, enligt förordningen (1980:631). Förutsättningen för att arbetsgivaren ska få ersättning är att deltagaren samtidigt får någon av de förmåner som anges i förordningen.
1 § första och andra stycket förordningen (1980:631) Ersättning av allmänna medel lämnas enligt denna förordning till arbetsgivare och andra anordnare av rehabilitering eller ett arbetsmarknadspolitiskt program än det reguljära skolväsendet, för skador som orsakats av den som [...]
- deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering eller aktiviteter som förbereder för sådan rehabilitering och a) får rehabiliteringsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning, ersättning från arbetsskadeförsäkringen, sjukpenning eller sjukpenning i särskilda fall enligt socialförsäkringsbalken, eller b) får motsvarande ersättning i en stat som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. [...]
Skadan ska ha orsakats [...] i verksamhet som helt eller delvis förlagts till en icke- statlig arbetsplats eller hos en annan anordnare av arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning än det reguljära skolväsendet.
Förordningen gäller inte om deltagaren själv blir skadad genom exempelvis olycksfall. Deltagaren kan då i stället ansöka om ersättning hos Kammarkollegiet, där Försäkringskassan har tecknat en personskadeförsäkring.
Läs mer om försäkringar för den som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering i till exempel Försäkringskassans vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning eller vägledning (2015:1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.
Förordningen rör handläggning av sådana ärenden som omfattas av FL (jfr prop. 2016/17:180 s. 23–27 och 286). När Försäkringskassan handlägger ärenden ska vi därför tillämpa FL. Det gäller till exempel när vi kommunicerar uppgifter och när arbetsgivaren överklagar ett beslut.
Vad Försäkringskassan prövar
5 § förordningen (1980:631)
Under förutsättning att ersättningen inte överstiger 500 000 kronor beslutar [...]
- Försäkringskassan om ersättning för skador orsakade av någon som avses i 1§ första stycket 3.
Om Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan anser att ersättning bör lämnas med belopp som överstiger 500 000 kronor eller om ärendet är av principiell betydelse, ska myndigheten lämna över ärendet till regeringen för avgörande. Myndigheten ska vid överlämnandet bifoga ett eget yttrande och den utredning som behövs.
Försäkringskassan prövar ansökningar om ersättning för skador som orsakats av deltagare i arbetslivsinriktad rehabilitering eller aktiviteter som förbereder för sådan rehabilitering om deltagaren får rehabiliteringsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning, ersättning från arbetsskadeförsäkringen, sjukpenning eller sjukpenning i särskilda fall. Förutsättningen är dock att ersättningen inte överstiger 500 000 kronor. Om så är fallet ska regeringen pröva ansökan.
Arbetsförmedlingen prövar övriga ansökningar om ersättning enligt förordningen, till exempel för skador som orsakats av den som deltar i arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd. Om en ansökan felaktigt har kommit in till Försäkringskassan ska vi överlämna den till Arbetsförmedlingen inom ramen för vår serviceskyldighet.
Det ska finnas en plan för vad deltagaren ska göra under den arbetslivsinriktade rehabiliteringen eller förberedande aktiviteten. Arbetsgivaren kan bara få ersättning för en skada som deltagaren har orsakat inom ramen för den planerade rehabiliteringen eller aktiviteten.
Läs mer om arbetslivsinriktad rehabilitering och aktiviteter som förbereder för sådan rehabilitering i till exempel Försäkringskassans vägledning (2013: 2 ) Aktivitetsersättning eller vägledning ( 2015 :1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.
Ansökan om ersättning
Arbetsgivaren ska ansöka skriftligt om ersättning enligt förordningen (jfr 9 § andra stycket FL). I ansökan ska det lämnas en redogörelse för händelseförloppet, som deltagaren ska intyga. För att underlätta ansökan finns blanketten 5168 Ansökan – Ersättning för skada uppkommen under rehabilitering (SFS 1980:631) som arbetsgivaren bör använda.
För att Försäkringskassan ska kunna pröva ansökan behöver de formella kraven för ansökan vara uppfyllda. Det gäller vanligen följande:
-
Ansökan ska ha kommit in senast två år efter skadehändelsen (6 § första stycket förordningen [1980:631]). Har ansökan kommit in för sent finns inte skäl att utreda ansökan vidare. Att ansökan kommit in för sent kan nämligen inte avhjälpas genom till exempel komplettering.
-
Ansökan ska vara undertecknad av behörig firmatecknare. Om Försäkringskassan inte kan säkerställa att den som skrivit under ansökan är behörig firmatecknare och därmed har rätt att företräda arbetsgivaren ska vi ge sökanden möjlighet att styrka detta.
Försäkringskassan ska avvisa ansökan om de formella kraven inte är uppfyllda. Vi ska dock inte avvisa ansökan innan arbetsgivaren har fått tillfälle att avhjälpa bristen, när det är möjligt.
Läs mer om avvisning av ansökan i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
Nödvändiga uppgifter vid prövning av rätten till ersättning
För att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till om arbetsgivaren har rätt till ersättning behöver vi ha alla nödvändiga uppgifter i det enskilda ärendet för att utredningen ska bli komplett. Vi behöver till exempel veta
- om arbetsgivaren har fått skadan ersatt av sitt försäkringsbolag
- vilken självrisk arbetsgivaren har betalat, om den ansöker om ersättning för självrisken på sin försäkring
- om arbetsgivaren är momsregistrerad eller momsbefriad, om den ansöker om ersättning inklusive moms (mervärdesskatt)
- om arbetsgivaren är registrerad ägare på fordonet, om den ansöker om ersättning för skada på ett fordon.
Försäkringskassan har en checklista som visar vilka uppgifter som behövs i ett ärende. Använd den för att kontrollera om ansökan innehåller rätt uppgifter. Checklistan finns i Försäkringskassans grupprum Skadeståndsärenden.
Om det saknas nödvändiga uppgifter i ärendet ska Försäkringskassan begära kompletterande uppgifter från arbetsgivaren. Det kan också finnas anledning att efterfråga uppgifter från någon annan, till exempel från försäkringsbolag eller deltagaren, om det krävs för att utredningen ska bli komplett. Har vi hämtat in uppgifter från någon annan än arbetsgivaren ska vi kommunicera uppgifterna till arbetsgivaren innan vi fattar beslut. Vi behöver dock inte kommunicera om arbetsgivarens ansökan kommer att beviljas fullt ut.
Läs mer om Försäkringskassans utrednings- och kommuniceringsskyldighet i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
Ersättning för olika skador och förluster
En arbetsgivare kan ansöka om ersättning för olika typer av skador och förmögenhetsförluster till följd av en skada. Avsnittet beskriver de vanligaste situationerna som förkommer hos Försäkringskassan.
Personskada eller sakskada
2 § förordningen (1980:631)
Ersättning lämnas för person- eller sakskada som har tillfogats arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren, oavsett om den som har orsakat skadan är vållande till skadan eller ej. [...]
Vid bestämmandet av ersättning tillämpas 5 kap. 7 § och 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).
5 kap. 7 § SkL
Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för
- sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
- annan kostnad till följd av skadan,
- inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.
6 kap. 1 § SkL Skadestånd med anledning av personskada kan jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Skadestånd till förare av motordrivet fordon som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt rattfylleri kan även jämkas, om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har personskada lett till döden, kan skadestånd som avses i 5 kap. 2 § också jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.
Skadestånd med anledning av sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.
Jämkning av skadestånd enligt första eller andra stycket sker efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.
Arbetsgivaren kan få ersättning för skador på personer eller saker. Det kan vara aktuellt att jämka ersättning vid både personskador och sakskador om arbetsgivaren har medverkat till att skadan uppstått eller förvärrats.
Vid en sakskada är huvudregeln att arbetsgivaren beviljas ersättning för återanskaffningskostnaden med avdrag för ålder (jfr B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 202 3 Version 8 JUNO, kap. 5:7.4). Försäkringskassan måste bedöma om det är rimligt att vi ska stå för hela återanskaffningskostnaden eller om det är aktuellt att göra ett åldersavdrag. Försäkringskassan kan därför behöva undersöka om det finns ett bokfört värde på en skadad sak. Vi kan även söka ledning hos olika försäkringsbolag eller Kammarkollegiet för att se vilka åldersavdrag de gör.
Följdskada till primär sakskada
Bestämmelserna i 5 kap. 7 § andra och tredje punkten SkL innebär att arbetsgivaren kan få ersättning även för en förmögenhetsförlust som är en följdskada till den primära sakskadan, en så kallad allmän förmögenhetsskada. Det kan exempelvis gälla oundvikliga kostnader för att transportera eller besikta det skadade föremålet, eller förlust av inkomst i verksamheten vid skada på maskiner (B. Bengtsson och E. Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, 5 juni 202 3 Version 8 JUNO, kap. 5:7. 6. och 5:7.7).
Det är arbetsgivaren som måste visa att den sakskada som deltagaren har orsakat även har medfört att exempelvis produktionen inte har kunnat fortsätta som vanligt och att det har orsakat en inkomstförlust i verksamheten. Om så är fallet kan Försäkringskassan bevilja ersättning också för följdskada.
Ren förmögenhetsskada
2 § första stycket förordningen (1980:631)
Ersättning lämnas för person- eller sakskada [...]. Detsamma gäller i fråga om ren förmögenhetsskada som har tillfogats arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren genom brott.
En deltagare kan ha orsakat arbetsgivaren en ekonomisk skada utan samband med personskada eller sakskada, en så kallad ren förmögenhetsskada. Det kan exempelvis vara att deltagaren inte har tagit betalt för vissa varor. Arbetsgivaren kan få ersättning för ren förmögenhetsskada endast om deltagaren har orsakat skadan genom ett brott.
Utgångspunkten är att arbetsgivaren måste visa att förmögenhetsskadan har uppstått genom ett brott. Försäkringskassan kräver dock inte att det måste finnas en lagakraftvunnen dom på att deltagaren har dömts för brott. I det enskilda fallet räcker det att bedöma om det kan anses vara styrkt att skadan har tillfogats arbetsgivaren genom brott.
Ersättning för ren förmögenhetsskada kan vara aktuell att jämka om arbetsgivaren varit medvållande till skadan (6 kap. 1 § SkL).
Skadestånd
3 § förordningen (1980:631)
Ersättning lämnas för annan skada än som avses i 2 § om
-
arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren enligt skadeståndslagen (1972:207) är skyldig att ersätta skadan, eller
-
arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren är skyldig att betala skadest ånd på grund av skada som orsakats på hyrd eller leasad egendom. Ersättning lämnas då med motsvarande belopp.
En arbetsgivare kan få ersättning för andra skador än de som anges i 2 § förordningen (1980:631) om den har varit skyldig att betala ett skadestånd på grund av något deltagaren orsakat. Bestämmelsen i 3 § första punkten innebär att arbetsgivaren kan vara skyldig att betala skadestånd inom ramen för sitt principalansvar enligt 3 kap. 1 § SkL. Principalansvar innebär att arbetsgivaren är ansvarig för skador som anställda orsakar.
Självrisk till försäkringsbolag
En arbetsgivare kan ha vänt sig till sitt försäkringsbolag och fått en skada ersatt. Försäkringskassan kan då bevilja ersättning för självrisken på försäkringen. Underlaget som visar vilken självrisk arbetsgivaren har betalat kan se olika ut från olika försäkringsbolag. Det är Försäkringskassan som avgör om vi har fått tillräckliga underlag för att godkänna kostnaden.
Det förekommer att arbetsgivare som har fått en skada ersatt av sitt försäkringsbolag även ansöker om full ersättning från Försäkringskassan, det vill säga inte bara för självrisken. Vi betalar dock endast ut ett belopp motsvarande självrisken till arbetsgivaren. Vi kan annars behöva betala ut för mycket ersättning, både till arbetsgivaren och till försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget kan nämligen vända sig till oss med ett så kallat regresskrav, vilket innebär att det i sin tur kräver tillbaka ersättning från oss.
Arbetsgivaren väljer själv om den vill ansöka om ersättning från sitt försäkringsbolag. Det kan finnas flera skäl till att arbetsgivaren inte vill göra det, till exempel på grund av förhöjda försäkringspremier.
Mervärdesskatt
Det förekommer att arbetsgivare ansöker om ersättning för skadan inklusive moms (mervärdesskatt). Försäkringskassan kan ersätta momsen om den är en slutlig kostnad för arbetsgivaren. De flesta arbetsgivare är momsregistrerade och kan då dra av momsen, vilket innebär att den inte blir en slutlig kostnad.
En arbetsgivare ansöker om ersättning för ett bildäck som kostar 4 000 kronor inklusive moms. Arbetsgivaren är momsregistrerad. Försäkringskassan ska därför inte ersätta momsen. Momsen på bildäck är 25 procent. Arbetsgivaren får då ersättning med 3 200 kronor (4 000 kronor dividerat med 1,25).
Har arbetsgivarens försäkringsbolag betalat för en reparation till följd av en sakskada kan arbetsgivaren ha fått betala självrisk och moms på reparationen till försäkringsbolaget. Om arbetsgivaren ansöker om ersättning för både självrisken och momsen hos Försäkringskassan är det också avgörande om momsen är avdragsgill för arbetsgivaren. Det saknar alltså betydelse om arbetsgivaren själv direkt betalat för reparation och sedan kräver ersättning från sitt försäkringsbolag eller om försäkringsbolaget som mellanhand har betalat för reparation.
Ränta
Försäkringskassan betalar inte dröjsmålsränta om det tar lång tid att betala ut beviljad ersättning. Ränta kan som utgångspunkt endast beviljas i form av skadestånd, om förutsättningarna för det är uppfyllda. (NJA 2022 s. 105, jfr även JK:s remissyttrande den 18 oktober 2000 med dnr 2629- 00 - 40 och regeringens beslut den 7 december 2000 med dnr N2000/826/A)
Läs mer om ränta på sena utbetalningar från Försäkringskassan i avsnitt Ren förmögenhetsskada.
Metodstöd – fatta beslut
När vi har utrett och tagit ställning till ansökan ska vi fatta beslut om rätten till ersättning. Om vi beviljar arbetsgivaren ersättning ska beloppet avrundas till närmaste hela krona.
Om vi beviljar en arbetsgivare ersättning kan vi i efterhand begära ersättning från Kammarkollegiet i vissa fall. I de fall vi ska begära ersättning från Kammarkollegiet kan det vara bra att samråda med dem innan vi fattar beslut. Läs mer om det i avsnitt Försäkringskassans begäran om ersättning från Kammarkollegiet.
Överklagande av beslut
Förordningen (1980:631) innehåller inget förbud mot att överklaga Försäkringskassans beslut. Arbetsgivaren kan därför överklaga vårt beslut till förvaltningsrätten enligt bestämmelserna i FL. Överklagandet ska dock skickas till Försäkringskassan och ska ha kommit in till oss inom tre veckor från den dag arbetsgivaren fick del av beslutet.
När ett beslut överklagas ska Försäkringskassan pröva om beslutet kan ändras enligt 38 och 39 §§ FL innan vi överlämnar överklagandet till domstolen. Även i de fall vi ändrar beslutet helt enligt överklagandet ska handlingarna överlämnas till domstolen. (Jfr prop. 2016/17:180 s. 240 och 270 – 271)
Läs mer om ändring av beslut med stöd av FL i Försäkringskassans vägledning (2018:1) Rättelse och ändring av beslut enligt socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen.
Försäkringskassan lämnar överklagandet till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet har fattats (jfr 14 § andra stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). Om både beslutsfattare och föredragande har skrivit under beslutet är det beslutsfattaren som styr var det är fattat.
Om överklagandet har kommit in för sent ska Försäkringskassan avvisa överklagandet. Avvisningsbeslutet kan överklagas enligt samma ordning som har beskrivits i det här avsnittet.
Försäkringskassans begäran om ersättning från Kammarkollegiet
Försäkringskassan har en ansvarsförsäkring hos Kammarkollegiet. Efter att vi har betalat ut ersättning enligt förordningen kan vi begära ersättning från ansvarsförsäkringen. Vi skickar en begäran om ersättning till Kammarkollegiet och bifogar en komplett kopia av ärendets handlingar.
Försäkringskassans självrisk uppgår till ett prisbasbelopp. Ansvarsförsäkringen gäller när skadorna vid ett skadetillfälle överstiger självrisken. Det innebär att om en deltagare vid flera tillfällen har skadat till exempel arbetsgivarens saker betalar Kammarkollegiet ut ersättning endast om ersättningen överstiger ett prisbasbelopp vid respektive skadetillfälle. Försäkringskassan kan alltså inte lägga ihop summan för flera skadetillfällen och begära ersättning från ansvarsförsäkringen.
Kammarkollegiet bedömer självständigt om villkoren i försäkringen är uppfyllda och fattar beslut om att avslå begäran eller att bevilja ersättning helt eller delvis. Försäkringskassan kan endast få ersättning om Kammarkollegiet godtar vår bedömning av rätten till ersättning och vår beräkning av beloppet. Det är därför bra att samråda med Kammarkollegiet innan vi fattar beslut om att bevilja arbetsgivaren ersättning eller om ersättningsbeloppet är svårbedömt. Samrådet är inte bindande men vi ska ändå dokumentera i ärendet att vi har samrått.
Om Kammarkollegiets beslut inte medför fullt bifall och det är svårt att förstå motiveringen får Försäkringskassan ta ställning till om ny kontakt ska tas med Kammarkollegiet för förtydligande. Kammarkollegiets beslut kan ibland omprövas men beslutet kan inte överprövas på något annat sätt.
Försäkringskassans regressrätt mot deltagaren
7 § förordningen (1980:631)
Den som erhåller ersättning skall intill ersättningens belopp överlåta till staten sin rätt till skadestånd.
Försäkringskassan har en så kallad regressrätt gentemot deltagaren. Det innebär att vi kan kräva tillbaka pengar från deltagaren om vi har betalat ut ersättning till arbetsgivaren för en skada som deltagaren har orsakat. Det skulle kunna bli aktuellt exempelvis om det framkommer att deltagaren begick ett brott när skadan inträffade. Försäkringskassan skulle då kunna driva ett skadeståndsanspråk mot deltagaren.